Lagen om valfrihet innebär att man inför en slags äldreomsorgsmarknad i kommunen. Privata företag – även riskkapitalägda företag såsom Carema och Attendo – får etablera sig fritt. Och kommunerna får inte längre valfriheten att själva avgöra om de vill driva sin äldreomsorg i privat eller kommunal regi.
Äldreminister Maria Larsson (KD) har beskrivit
införandet av LOV som en:
”Fantastisk maktförskjutning från oss som är politiker till de enskilda människorna”
http://www.regeringen.se/sb/d/7743/a/175192
Hm.
Låt oss titta på ett exempel på hur den här maktförskjutningen fungerar i praktiken.
Stockholm har idag gått längst med privatiseringar och utförsäljningar.
70%
Av Stockholms äldrevård är privat. Det gör Stockholm till den kommun i landet som har allra mest privat äldrevård.
Resterande 30% är offentlig.
Men i Stockholm, där valfrihet och mångfald sägs råda är det bara 1% av de som bor på äldreboenden som bytte boende förra året.
Märkligt nog betyder det inte att Stockholms äldre känner sig, nöjda och att de har inflytande.
Istället för att mötas av någon som lyssnar möts äldre allt oftare av “passar det inte kan du byta”.
47%
Den senaste brukarundersökningen i Stockholm visar nämligen att andelen äldre boende på äldreboenden som upplever att de har inflytande och möjlighet att påverka sin vårdsituation sjunker.
År 2011 är det endast 47 procent av de gamla som upplever att de har inflytande. Mindre än varannan.
Och enligt Sveriges Kommuner och Landstings kundnöjdehetsindex är dessutom äldre mindre nöjda i de kommuner som valt att privatisera äldrevården.
Alliansen är fel ute. Tyvärr leder inte privatiseringarna till ökad valfrihet. Och att äldre skall behöva flytta från sitt äldreboende för att få kvalitativ omsorg är absurt. Alla äldre i Sverige skall ha kvalitativ omsorg.
Och samtidigt som de äldre blir mindre nöjda försvinner cirka
2 850 000 000 skattekronor iväg i privata vinster varje år, varav en stor andel slussat ur landet till skatteparadis
Vinstmaximering i äldrevården sker dessutom främst genom att man skär ned på mat, personal och möjligtvis lokalerna.
Istället för att slösa pengar på vinster måste vi våga satsa på varandra. Äldre får inte betraktas
som en utgiftspost som politiker
eller företagare kan spara in på.
6!
Vänsterpartiet vill istället göra en stor satsning: sex miljarder på tre år. En miljard 2012, två miljarder 2013 och tre miljarder 2014. Satsningen kommer leda till cirka 7 500 årsanställningar, och fokusera särskilt på demensvården. 7 500 nya anställda betyder 3,5 nyanställda för varje äldreboende, betydligt fler personer som kan hjälpa till att ta bra hand om mormor, pappa, eller dig själv.
Det kan låta mycket. Men tänk då på att över 2.85 miljarder försvann ur den gemensamma skattekassan till vinster under 2009. Om vi slutar slösa skattepengar på aktieutdelningar och privata vinster har vi kommit en lång bit på vägen.
=
3,5!
1%
30%
En liten hemsida om tvångsprivatisering
